R E L E A S E

I väntan på D'angelo

2012-01-26T20:11:00.003+01:00

Nej, det här är ingen soulmusikalversion av Becketts klassiska pjäs. Men visst fan väntar jag, och jag kommer troligtvis få vänta ett litet tag till. Lauryn Hill, som spelade i samma lokaler nu i måndags dök upp först en och en halvtimme efter utsatt tid. Men sådana är de. Neo-soul-divorna. Snart är det dock dags, han kommer att dyka upp. Jag känner det. Och jag kommer att säga "han ser ju oförskämt fräsch ut". Hoppas jag.

Hittills, innan konsertstart, har jag dock endast lärt mig en sak i min ensamhet på fildelfiakyrkans 2:a läktare. Två för varandra främmande ensamkomna män som placerats bredvid varandra på en d'angelo konsert kan tydligen bara bonda över en sak. Jag citerar: "den röven var det i alla fall inget fel på". Rädda mig d'angelo.

Over and out

Freddi

Vecka 3

2012-01-19T20:01:00.003+01:00

Välkommen tillbaka till en ny termin med release, nyligen utsett till 2011 års bästa musikprogram!!

Idag har vi sänt följande låtar:

Bat for lashes - A Forest (for invinsible children)
Grimes - Genesis
Azealia Banks - NEEDSUMLUV
The Shins - Simple song
The phenomenal handclap band - Walk the night
Sleigh Bells - Comeback kid
Lana del Rey - Born to die

Till nästa vecka lovar vi att skärpa oss med könskvoteringen

Om ni ännu inte har gjort det så föreslår jag att ni lyssnar på Trailer trash tracys nya skiva 'Ester' som finns på spotify.

Den lila kungligheten levererar 2011

2011-12-07T01:22:00.003+01:00

Ett av musikvärldens mest mytomspunna fenomen är det valv av osläppta låtar som Prince sitter och ruvar på i Paisley Park, kallat kort och gott "The Vault". Där finns enligt legenden 1000-tals outgivna spår från geniets mer än 30 år långa karriär.
I veckan valde den lila superdvärgen, äntligen, att öppna dörren till detta valv och spela in en ny version av låten "Extraloveable", skriven under "1999"-sessionerna. Originalversionen har genom åren släppts på diverse bootlegs men ges nu, med anledning av turnéstarten för "Welcome 2 Canada", ut i en ny och fräsch tappning officiellt via NPG Records. I denna version får vi också stifta bekantskap med en av de nyare förmågorna i New Power Generation, Andy Allo, som under låtens mitt levererar en härlig rap.

//

Freddi

Recension av Deportees, Smålands Live, 26/11-11

2011-11-30T12:21:00.014+01:00

I lördags intog det albumaktuella bandet Deportees Uppsalascenen inför en förväntansfull publik på Smålands Nation. Bandets senaste album, Islands & Shores som släpptes den 19 november i år, har mottagits av kritikerna med öppna armar och albumets titelspår "Islands & Shores" samt "The Doctor In Me" har spelats varmt på landets radiostationer.

Deportees har sedan deras första singel "Arrest me 'til it hurts" från 2004, kommit att bli ett av Sveriges största band och av lördagkvällens kö att döma verkar detta inte vara ett avtagande faktum.

Så förväntningarna är onekligen skyhöga när bandet vid 01:tiden entrar den lilla scenen. Då vi i Releaseredaktionen intervjuade bandet tidigare på eftermiddagen uttrycktes en viss oro över publikens respons med tanke på den sena speltiden.

Och en viss oro kanske var befogad. Deprortees fjärde album bjuder på något som är mer eftertänksamt och djupgående än man kanske kan förvänta sig att en smått förfriskad studentpublik klarar av att ta in, en lördagsnatt strax efter 01.00.

Men den oron var helt klart obefogad.

01.07 börjar introt till "When Buildings Sleep" eka i lokalen och i samma stund försätts hela publiken i en sån där magisk lyckotrans som man senast kände när man var liten på julafton.

Och så fortsätter det, hela spelningen.

Det är ett ärligt och okonstlat band som står på scenen. Attityder att förknippa med den enorma framgång som fjärde skivan medfört är inget man varken känner av eller ser röken av. Det enda som rör sig i rummet är en känsla av tacksamhet och glädje över att just få spela och förmedla musik. Och det är just det som når ut till åhöraren. Spelningen saknar de vanliga "vi" och "dom" perspektiven och kvällen känns mer som en konversation mellan bandet och publiken än som en uppvisning av låtar från en ny skiva.

Vad gäller den otroliga sången och det fläckfria kompet har Deportees en gång för alla klargjort att dom även är en liveakt att räkna med.

// Sara Grafström.

Release i verkligheten 1: Hannahs nya vänner.

2011-11-29T23:17:00.010+01:00

Godkväll Kära Lyssnare

I lördags bjöds det på spelning och fest och självklart var Release på plats för att rapportera. Vi hade lyckats få en intervju med The Deportees a.k.a det coolaste sedan rostat bröd.( Recension på spelning dyker snarast upp på bloggen)

I alla fall, vi i Release är ju rätt förtjusta i varandra även utanför studion så vi gick, bara en man kort, till Smålands för att se den angenäma spelningen tillsammans. Trodde jag. Hannah tröttnade efter ett tag på redaktionens sällskap och gav sig ut för att skaffa nya vänner.

SÅ HÄR kan det se ut:

Hannah med ny vän.

Hannahs nya tjejgäng

Hannahs nya äldre vän.

Hannah med yngre vän i vit skjorta

Hannah med nya galna vänner

Nya vänner.

Hannahs nya vänner (Redaktionsmedlem Freddi t.v försöker vara med)

Hannas nya herrklubb

Hannahs nya vän (Redaktionsmedlem freddi t.h. försöker vara med)

Slutsats: Hannah har ändå roligast med redaktionsmedlemmar.

Kärlek

/Larsson med Release

CATCHIER THAN CRACK

2011-11-18T19:28:00.015+01:00

Det är lätt att avfärda Foster the peoples musik som ytlig bara för att den är kommersiellt

gångbar och har slagit relativt brett, men det är en tråkig (och väldigt vanlig) förenkling. Det man vinner i bredd behöver man inte nödvändigtvis förlora i djup. Och bara för att ingen i bandet verkar vara döende eller inne i en djup depression så betyder det inte att ingen av dem har något att säga, och framförallt säger det absolut ingenting om låtarnas kvalité.

Gårdagens spelning på Debaser Medis var verkligen ett perfekt opretentiöst lyckopiller!

Bandet hade kul, publiken hade kul, och låtarna är som bekant nästan outhärdligt catchy

Kvällens bästa var en förlängd version av 'Pumped up kicks', och varför resten av låtarna knappt tilläts några avsteg från skivan är lite av ett mysterium.

Foster the people må kanske inte vara det coolaste (detta baserar jag främst på sångarens rätt nördiga dansande) bandet som kommit ur LA's musikscen de senaste åren men dom är utan

tvekan ett av de charmigaste. Och deras låtar sätter sig på hjärnan fortare än man hinner

säga 'refräng'.

Hannah

Oktober

2011-11-01T13:38:00.004+01:00

Oktober blev på många sätt giganternas månad med släpp från Coldplay, Björk, M83 och Justice bland andra.

Det var lite sparsamt med riktigt fantastiska album, M83 var närmast (om man står ut med att det är lite pompöst samt gillar 80-talsnostalgi) Coldplay, jag orkar inte vara en coldplay-cyniker, dom är skitduktiga, men det finns något väldigt övergripande i deras skrivande och jag blir bara aldrig på riktigt engagerad. Justice har jag varit för lat för att ge en ordenlig chans än, den kanske är jättebra, eller så är den inte det. Oavsett vilket så har jag redan surat ihop över titeln.

Desto fler bra singlar släpptes, och oktober månads bästa singel stod Grimes för med 'Oblivion' från skivan som släpps i Januari nästa år.

Annars så släppte Real Estate ett riktigt trevligt album, och jag har förälskat mig i bandet Gross Magic och deras EP 'Teen Jamz'

Här är 20 låtar från Oktober

I November mina damer och herrar har vi att se fram emot släpp från Atlas sound, Kurt Vile, Los Campesinos! och King Krule!

/Hannah

TÄVLING!!

2011-10-27T21:27:00.002+02:00

Tävla om 4 biljetter till Frida Selander som spelar på bror hjorts hus på Lördag! Skriv till release@studentradion.com Eran uppgift är att motivera vem som ska vinna det juridiska throwdownet mellan the hives och the cardigans . Använd vilka argument som helst! bäst motivering vinner!

lyssna på Frida på spotify här

Yuck

2011-10-26T23:03:00.010+02:00

En fraktion av releaseredaktionen (jag) styrde igår kosan mot huvudstaden och debaser för att se det brittisk/japansk/amerikanska (mest brittiska) gitarr-revivalist-rock-bandet yuck! Yuck släppte sin debutskiva i våras och är kanske årets bästa hyllning av ungdomen, om ni missat den så rekommenderar jag den varmt eftersom den kan soundtracka nästan dygnets alla aktiviteter och sinnesstämningar.

Jämfört med för ganska precis ett år sedan, då jag såg dom första gången, var gårdagens spelning nästan spexig. Den innehöll bla en hel del bra och charmigt mellansnack samt lite lekfullt rungångstrixande. Men yuck är fortfarande inget band som vinner fans med sina livespelningar.

Sångaren Daniel Blumberg ser mest bara uttråkad ut och resten av bandet kan bäst sammanfattas med ordet obekväm. Men det finns trots detta absolut en slags live-magi hos yuck som är lite svår att ta på, som antagligen till och med förstärks av det där obekväma och aviga, det kanske berättar en nog så viktig historia om ungdomen.

Som sagt, man blir inte ett yuck-fan av att se dom live, men är man redan ett fan så är det bara magiskt.

Yuck släppte nyligen en deluxeversion av debutalbumet som innehåller sex tidigare osläppta låtar. den finns inte på spotifty så om man vill ha den får man kuta iväg och köpa den. Annars kan man lyssna på icke-deluxe-versionen här

/Hannah

Bortglömda Funksters, en framtida artikelserie

2011-10-18T22:05:00.009+02:00

Jag kommer inom kort att inleda en artikelserie här på Releasebloggen. Ett ambitiöst projekt, jag vet, men likt Jan Guilliou och dennes alterego Erik Ponti räds jag INGENTING. I likhet med Erik Ponti är jag också starkast och mest begåvad på hela Stjärnsberg.

Nu till saken. Jag har ett kall här i livet; att uppmärksamma Sverige på de "funky-aswell-as-freaky-groovemachines" som under historien fallit i glömska trots sina svängiga tongångar. Jag blev illa berörd, ja nästan tårögd, då jag insåg vad denna generation musiklyssnare kommer gå miste om, om jag inte genast predikar ut den förbjudna sanningen. Enligt säkra källor kommer album från band som Pleasure, Mutiny, Chocolate Milk, Damn Sam And The Miracle Man och Black Heat inom loppet av 20 år att vara helt bortträngda av nya främmande och osvängiga element. Samma källa gör gällande att osvängiga akter i genomsnitt släpper dubbelt så många skivor som de med ett tydligt så kallat "groove", vilket ytterligare styrker tesen om ett framtida osvängigt Sverige!

Det är dags att vakna!

// Freddi

THE BLACK KEYS

2011-10-18T11:37:00.003+02:00

The Black Keys släpper nytt i början av december, hurra för det och hurra för deras reklam!

Ni kan läsa mer om El Camino på wannabuyavan.com

/Maja

Atlas Sound

2011-10-16T21:28:00.005+02:00

En av de mest framgångsrika deltagarna i den populära tävlingen 'magrast och mest undernärd i musiken' heter Bradford Cox (Deerhunter och Atlas Sound). Han har släppt några av låtarna från sitt kommande album 'Parallax' lösa på internet, nu senast låten 'amplifiers' som ni kan lyssna på nedan!

Det är lite drygt ett år sedan han släppte det hyllade Deerhunter-albumet 'halcyon digest' och man kan tydligt se en trend av en allt lättsammare och mindre introvert Bradford Cox. Hans senare släpp innehåller inte alls så mycket av det där osammanhängande och kallsvettiga mumlandet som jag förknippar med Deerhunters och Atlas Sounds tidigare skivor, utan mer av något som många av de där tidiga låtarna saknar: medryckande melodier!

Något jag eventuellt kommer att sakna hos den nye Bradford Cox, och som kanske är det största skälet till att jag över huvud taget började gilla honom, är det där skeva och sönderfallande sexuella hans låtar brukade utstråla. Bradford Cox är besatt av sjukdom och död och jag vet inte om mer uppstyrda och up-beat popmelodier kan bära upp historier om 'äcklet för kroppens långsamma förfall och döende' utan att sabba den där fragila nerven.

I November får vi se, då kommer skivan, för mig är detta höstens mest intressanta släpp!

/Hannah

Onsdagsmöte

2011-10-12T18:54:00.002+02:00

Tragiskt nog är det första gången jag skriver på bloggen och det är ju verkligen himla dåligt av mig. Jag tänker inte komma med någon sketen ursäkt om att det är bättre sent än aldrig. För det är bara sämst av mig.

Hur som haver, nu sitter fyra av sex Releasemedarbetare och planerar morgondagens sändning. Temat för den här veckan är ursprungligen inte lika skämmigt som förra veckan, men vi har ändå lyckats klämma in ett medley som kommer få nostalgin att flöda i etern.

Men för att komma till anledningen till att jag skriver. Jag blev förbjuden att lägga in den här låten i programmet, eftersom den är "för gammal". Skit samma säger jag, men tyvärr 'är det en demokratisk redaktion så då får ni njuta här istället.

Låt mig presentera..... Jill.... Scott.

/Larsson

Hurry Up, We're Dreaming

2011-10-11T10:48:00.004+02:00

Nu finns M83's otroligt svulstiga album 'Hurry Up, We're Dreaming' på spotify! Albumet består av 22 låtar och rullar in på ungefär en timma och en kvart!

Hittils har låten 'raconte-moi une histoire' gett mig störst nöje, mest för att texten låter som valfri rusrapport på flashback, uppläst av en tio-årig flicka. Det är härligt!

Lyssna här

/Hannah

September

2011-10-08T16:10:00.007+02:00

September är alltid en bra månad för skivsläpp, här är en spellista på 20 låtar som får sammanfatta September. Med på listan finns bland annat St Vincent (som fantastiskt nog slutat med att jämt vara så förfärligt tråkig) och Girls (som fortfarande är bäst på självömkan). Bäst i September var dock Chelsea Wolfe med sin skiva 'Apokalypsis' (bilden), mest för att hon helt enkelt skrämmer skiten ur mig.

Vissa av låtarna har vi spelat, andra inte, och en hel drös låtar finns inte på spotify och kom därför inte med. En av dem är El Perro del Mars suggestiva ambient/dubstep kommentar till upploppen i London 'What do you expect'. Som ni kan lyssna på nedan istället.

En annan låt som inte kom med på spellistan är The Big Pinks nya singel 'Stay Gold' som låter ganska precis som låtarna på debutskivan 'A Brief History Of Love' trots att det gått hela två år sedan den släpptes. Kanske för att bandmedlemmarna ägnat sin tid i studion åt att experimentera med substanser snarare än att experimentera med ljudbilder. Det spelar inte så stor roll, The Big Pink är lika trivsamma som någonsin.

Saker att se fram emot i Oktober är bla släpp från M83 Real Estate och James Blake, samt att låta sammarbetet Björk-Dirty Projectors sjunka in, det borde vara bra, men efter en genomlyssning är det mest djupt oroande.

/Hannah

Hiphoperan- en gränslöst underhållande konstform

2011-10-05T18:51:00.006+02:00

Om jag säger "en man i en garderob, en homosexuell präst och en dvärg som skiter ner sig", vad säger du då? Du kanske får bilden av en bisarr porrfilm ämnad för en svårt sjuk person, men faktum är att det är tre viktiga ingredienser i den ytterst underliga hiphop-operan (hiphoperan) "Trapped in the closet". Mannen bakom detta ambitiösa projekt är herr Hybris själv R.Kelly, R&B-sångaren som mest är känd för självdistansklassikern "I Believe I Can Fly" och den ödmjuka "I'm The Worlds Greatest".
Denna "hiphopera" är uppdelad i 23 delar à cirka 5 minuter vardera och är bland det sämsta men också det mest underhållande som någonsin gjorts. Att han själv tycker att detta är bland det mest geniala som någonsin skrivits är utom allt tvivel, vilket i sig bevisar att mr "Statutory Rape" befinner sig på en planet långt från Vintergatan.

Att Michael K. Williams, mannen bakom rollen som den homosexuella knarklangarrånaren Omar Little i serien "The Wire", gör en roll i denna sinnessjuka musikal är både fruktansvärt konstigt och en anledning att titta.

Jag lämnar er med detta: gör aldrig R.Kelly stressad eller trängd, då drar han pistol!

// Freddi

make it easy on yourself.

2011-09-25T23:32:00.002+02:00

jag har inte riktigt kopplat det här förrän för någon månad sedan när jag hörde jerry butlers version för första gången. men allt annat är gjort på den här låten som kalle j- vingslag och ash- candy. och jag älskar älskar hur jerry butlers låt går rätt in i hjärtat. följt av kalle j och sist av ash som väl inte är lika bra men det kan ändå vara kul att höra. om jag någon gång kommer ha en brudvals så skulle det bli till den här, det är synd bara att den börjar och slutar med "breaking up is so very hard to do".

jerry butler- make it easy on yourself.

kalle j- vingslag.

ash- candy.

/emilie

She's not there

2011-09-25T18:37:00.006+02:00

MEN HEJ

Om ni, som jag, gillar blod och omotiverad nakenhet så har ni med hög sannolikhet vilat ögonen på True Blood minst en gång. Då kan ni ha snappat upp denna låt som spelades i slutet av första avsnittet på säsong 4.

Låten är alltså en cover av She's not there med fin fina The Zombies, och är ett samarbete mellan Neko Case och Nick Cave, eller som Spotify väljer att se det; Neko Cave och Nick Cave..................jaja vi går vidare! Väldigt fint hur Nick-jag-har-rökt-och-druckit-mycket-sherry-Cave och Neko-hårt-spända-stämband-Case stämmor blandas.

Lyssna på originalet och betänk att sångaren i detta band tog en paus i sin musikerkarriär för att ägna sig åt försäkringar, väldigt spännande.

/Maja

EMI dödade svänget

2011-09-16T00:28:00.004+02:00

EMI är världens grisigaste skivbolag. Vad har herr Ramel för belägg för detta kanske ni frågar er? Jo, följande: de släppte EN enda skiva med det fantastiska bandet Unklejam och satsade inte några som helst resurser på att få ut dessas musik på allvar internationellt. Hur är detta möjligt?
Med ett electrofunksound som får Chromeo att framstå som ett gäng lymlar är det för mig helt ofattbart att Unklejam aldrig blev större.

Singeln "Love Ya", som länkas ovan, är ett av bevisen på Unklejams genialitet. Det känns som att Prince, Justin Timberlake och George Clinton på ett mystiskt sätt lyckats få ett kärleksbarn efter en ytterst funkig trekant.

// Freddi

Den brittiska retrosoulens nya hopp!

2011-09-13T22:57:00.010+02:00

Tragiskt nog tog hon sig aldrig tillbaka till storformen utan dog istället som ett resultat av ett överdekadent leverne. Amy Winehouse, den brittiska retrosoulens definitiva drottning, gick i somras ur tiden vid 27 års ålder. Var vi förvånade? Nej, givetvis inte. Hennes framträdande på vårens "comebackturné" var en varningsklocka om något då hon utan framgång försökte framföra sin tidlösa soul märkbart drogad och bortkopplad från verkligheten.

När en stjärna dör föds dock en annan. I detta fall heter han Michael Kiwanuka. Hans sound är tydligt inspirerat av 60 och 70-tals soul och han låter i det närmaste som en ung Bill Withers på den fantastiska debut-EP:n "Tell Me A Tale" som i somras släpptes på Communion. Andres Lokko skriver i sin blogg på Svd.se hur han under en spelning på Londons The Social med nämnda Michael Kiwanuka ser människor kring sig gråta av glädje över hur själfullt och bra det är. I en värld fylld av själlöst skräp i kategorin "Ga Ga" förstår jag dessa människors lycka fullt ut.

Som soulens framtid är Kiwanuka ett uppenbart samtalsämne under torsdagens program som kommer att handla om just "musikens framtid". Lyssna för Guds skull!

// Freddi

2011-09-10T16:13:00.003+02:00

Lana del rey har blivit ett slags youtube/musikbloggs-fenomen, (av den mer 'äkta' typen än allas vår rebacka black, utom möjligtvis läpparna som är allt annat än äkta). Hennes första singel video games släpps 9 oktober men har funnits på youtube ett bra tag. Hon ser lite småäcklig ut men hennes röst är fantastisk och låten är längtansfull och nostalgisk på ett sätt som passar sensommarvemodet perfekt. Hon kallar sin musik för hollywood sad-core, och jag kan inte komma på ett bättre genre-namn

/Hannah

2011-09-08T22:23:00.002+02:00

Här har ni den lille skiten,

men nu är detta fan det sista inlägget vi gör om tyler the creator här på release! Vi kan liksom inte ha det så här, tre av fyra inlägg handlar om denna 91:a med glugg mellan tänderna. Men alla förtjänar en sista sil, så här har ni tyler på jimmy fallon!

Välkomna tillbaka till en ny säsong av Release!

2011-09-03T18:41:00.003+02:00

Hösten är här och det är också en ny säsong av Release på studentradion 98,9!
Sommaren har varit en riktig kanonsommar för alla oss som håller musiken nära hjärtat.
Festivaler som Peace & Love och Way Out West har slagit besökarrekord och storheter som bland annat Prince och Bob Dylan har vallfärdat till vårt lilla land i norr för att bjuda sina fans på framträdanden som vi alla sent kommer att glömma.

Detta och mycket mer togs upp i säsongens första release som sändes i torsdags och som också, för er som kanske var upptagna med annat då, finns att lyssna på webbradion.

Själv har jag levt isolerad på Gotland. Men inget ont som inte för något gott med sig. Massa dödtid har gett mig möjligheten att kolla runt efter nya spännande band som vi förhoppningsvis kommer att få höra mer av och som jag tänkte dela med mig av i release under hösten.
Varmast i mina lurar har nog det fantastiska bandet Wild Nothings platta Gemini rullat tillsammans med Foster The Peoples underverk till album Torches. Har ni inte lyssnat bör ni göra det omgående! Nog om mig...

Releaseredaktionen har ändrats lite i sin konstellation då Anton Nessvi tråkigt nog har slutat. Vi tackar honom för många bra stunder och en hel del bra radio som han gjort tillsammans med oss!
Nyanlända till vår lilla redaktion är fantastiska Freddi Ramel och Maja Lund som kommer att sända tillsammans med mig Sara Grafström, och allas våran Sara Larsson under hösten.

I musikväg kommer hösten att bjuda på en hel del smaskigt då det ser ut att bli endel stora skivsläpp av bland andra Coldplay som släpper albumet Mylo Xyloto den 24 oktober.

Som hösten första uppmaning från mig till er bör ni alla besöka V-dala ikväll för att se fenomenet Urban Cone som tar plats på Velvet ikväll! Grymt stockholmsband som vi säkerligen kommer att få se mer av.

Tills vi hörs nästa gång kan ni passa på att njuta av deras video till låten "Urban Photograph".

http://youtu.be/TMDe6C57tMo

//Sara Grafström

tyler the creator- yonkers.

2011-05-29T22:44:00.005+02:00

yonkers är namnet på en av stadsdelarna i new york man passerar på väg norrut längs med hudsonfloden, som man inte vågar kliva av vid efter mörkrets intrång. tyler the creator är, som redan nämnts nedan, en av de mest omtalade nittiotalisterna just nu som kommer med en ny sorts hiphop som väl inte minst videon vittnar om. jag gillar den starkt.

2011-05-24T15:21:00.003+02:00

DIGITALISM feat Julian Casablancas – Forrest Gump

Till alla The Strokes-fans stora lycka har frontmannen med stort F, Julian Casablancas, skrivit en låt tillsammans med den tyska dansduon Digitalism. Låten Forrest Gump kommer finnas med på duons nya album I Love You Dude som släpps den 20 juni. Riktigt bra!
In och lyssna så länge!

/Fröken Grafström

Tyler, the creator

2011-05-17T16:04:00.005+02:00

Unga, arga män, man är ju spyless på dem. världen i allmänhet och hiphopvärlden i synnerhet verkar vara full av dem. Och det är inte mycket med Tyler the creator som gör honom till något annat än ännu en i raden av kvinnohatande och destruktiva små skitnihilister.

Men även om den manliga aggressionen kan kännas alldeles för väldokumenterad och omhuldad så kan jag inte låta bli att gilla Tyler. Kanske är det för att han inte försöker vara mer ghetto än han är (skivan är t.ex. upplagd som ett besök hos terapeuten) eller så är det för att han, trots textrader som: "Starve her until I carve her then I shove her in the Rover Where I cut her like a barber with a Parkinson's disorder", mest riktar sin destruktivitet inåt, han är trots alla utagerande textrader, mest en ynklig liten emokille.

Men framförallt så har han någon slags självdistans, låten sandwitches skulle man exempelvis kunna avfärda som bara en massa 'fuck everything,fuck bitches, fuckers i dont give a fuck' om det inte vore för låtens första minut som är nåt slags frustrerat försök att få en inte existerande publik att sjuga med, det är så obekvämt att man knappt står ut och han låter fruktansvärt patetisk och ensam, så när hans bajsa-på-hela-världen-marathon sedan drar igång så är det i något slags sammanhang.

Tyler, the Creator är född 1991 och det märks att han är ung, på skivan är ungefär fyra låtar bra medan de allra flesta är alldeles för hatiska eller alldeles för självömkande. Men när han lyckas göra sin självömkan till självkritik, och kan raljera över sitt överaggressiva tonfall, så blir han faktiskt riktigt charmig.

Goblin är en jobbig skiva att lyssna på, den är alltid precis på gränsen till att bli för mycket av exakt allt (speciellt av Tyler själv), men också fascinerande på grund av just detta.

/Hannah

Grinderman Feat. Matt Berninger - Evil (Silver Alert Remix)

2011-04-20T14:41:00.002+02:00

Och på självaste record store day släpps detta guldkorn!

Gubbar, men inte vilka gubbar som helst, The National-sångaren Matt Berninger och Grinderman tar tillsammans itu med låten Evil från Grindermans senaste skiva. Årets samarbete, årets remix, årets hittills ballaste låt.
Det är mörkt och suggestivt, Nick Cave låter psykiskt sjuk och Matt Berninger låter sådär vackert melankolisk som bara han kan. Allt är som det ska vara, bara ännu lite bättre!

/Hannah

Lykke Li - Wounded Rhymes

2011-02-23T11:43:00.005+01:00

Och när ni nu suttit där hemma under filten ett tag och funderat kring världsliga ting (så som under hur lång tid marken måste vara snötäckt för att det ska få kallas istid) bjuckar Sound Cloud helt plötsligt på exklusiv förhandslyssning av Lykke Li's nya Wounded Rhymes. På redaktionen gråter vi ännu blod över att vårt utlovade möte med silversurfardottern blivit inställt. Hur låter då skivan? Som en indiekoloss, ett monument över en svunnen svensk indiedynasti? För egen del tror jag att Roy Orbinson hade gjort Sadness Is a Blessing med stor värdighet. Vad tror du? Döm själv!

/Mattias

Common People till Way Out West!

2011-02-17T11:19:00.004+01:00

PJ Harvey – Let England Shake

2011-02-17T10:22:00.005+01:00

Det här är brilliant, fullkomligt fantastiskt! P J Harvey har fulländats i sin metamorfos. Från dammet och smutsen på de tidiga skivorna. Via den glamiga högklackade Stories from the City…. Let England Shake är något helt annat, något mycket mer självklart. Utgångspunkten är vacker dreampop, svärtad av pretentiösa ljudlandskap likt de Kate Bush brukade måla upp under sina konstnärliga utflykter på baksidorna av sina 80-talsvinyler. Framför allt känns och berör musiken på ett sätt som gör den oundvikligt jävla angelägen. Texterna spottar och biter efter allt som rör sig, främst efter viktorianer. Likdelarna hänger från trädens grenar och Mick Harveys omisskännliga mässande körer lockar fram den ena rastlösa mördarballaden efter den andra, direkt sprungna ur Nick Caves skyttegrav. Det är aldrig det minsta emo-goth, snarare knutna nävar av ilska över nutiden, på ett sätt som musik inte är så ofta nuförtiden. Som sagt, fantastiskt!

/Mattias

reportaget av ergo från release live:

2010-12-25T12:07:00.002+01:00

carl norén på release live igår kväll.

2010-12-03T21:25:00.003+01:00

såhär såg det ut på Release live igår kväll

RELEASE LIVE.

2010-11-25T20:55:00.002+01:00

nästa torsdag är alla (du, du, du) välkomna till releases livespelning med carl norén från sugarplum fairy nere på radion, det finns billigt fika vid 19 och spelningen börjar vid 20:00 så fort vi har sänt klart och det kommer att bli intimt och fint. har du några frågor till carl kan du maila på release@studentradion.com och vi censurerar inget.

Vinn listplatser till Daniel Adams-Ray på Smålands Live lördagen den 4 december!

2010-11-21T18:13:00.012+01:00

Daniel Adams-Ray var en del av Snook, en serie som gick på SVT var Snoken, något som du borde snoka reda på är vad Daniels klädmärke heter, det är även en del av namnet för ett bordsmargarin.

Maila in ditt svar tillsammans med ditt namn, ditt telefonnummer och namnet på den du vill ta med till release@studentradion.com senast torsdagen den 2 december 18:30 så lottas vinnaren av de som svarat rätt i direktsändning. För den som vinner gäller listan till och med kl 21 den 4 dec.

Här kan du lyssna på Dum av dig:

inför ikväll.... i blame coco

2010-11-18T12:10:00.001+01:00

ikväll kommer man förutom att få instruktionerna för hur man kan vinna platser till daniel adams ray att få höra i blame cocos cover på st. etiennes- only love can break your heart.

Några frågor till Andres Lokko

2010-11-13T13:10:00.002+01:00

Anders från Release träffade Andres Lokko i samband med en författarträff i Uppsala 29/10. Det här är vad som blev sagt om det aktuella musikklimatet, och om hur tråkig Keira Knightly egentligen är.

Lokko by Release

Fennesz - Hela intervjun

2010-11-11T21:32:00.001+01:00

Fennesz interview by Release

Fennesz leker

2010-11-10T21:38:00.005+01:00

Fennesz är en av de mer intressanta minimalistelectronicakreatörerna i världen sedan 1997 då skivan Hotel Paral.lel. Han har precis avslutat en inspelning ihop med Ryuichi Sakamoto, senaste solosläppet heter Black Sea och är väl värt att kolla upp. Helgen vecka 44 var Fennesz på besök i Uppsala för att uppträda, Anders från release var där och snackade om bland annat kreativitet.

Under intervjun gjordes en liten lek där Fennesz fick välja ett foto att skapa utifrån, den kan höras här på bloggen!

Fennesz leker by Release

Fotot Fennesz valde att skapa utifrån, och som han faktiskt gillar ser ut såhär:

Resten av intervjun går att höra i morgondagens program, eller senare här på bloggen.

Bilderna som valdes bort

2010-11-10T21:25:00.008+01:00

Obs, det här inlägget behöver läsas samman med ovanstående inlägg.

I den här ordningen valdes bilderna bort:

För er som inte fick nog av gitarrer i gårdagens sändning....

2010-10-29T13:16:00.002+02:00

/Mattias

Tävling om platser till Erik Hassle på Smålands Live!

2010-10-26T23:26:00.005+02:00

Tävla med Release om listplatser till Erik Hassle (mannen med håret som Lyle Lovett) på Smålands Live den 5:e november HÄR.

Vinn platser till Katushka med Studentradion 98,9!

2010-10-26T23:20:00.000+02:00

Tävla om platser till Kalmar Nations klubb Katushka HÄR!

R.I.P Ari Up.

2010-10-21T11:58:00.000+02:00

/Release.

Tävling om listplatser till Velvet nu på lördag!

2010-10-19T13:34:00.006+02:00

Tävlingsfrågan är:

Navet är bandet som spelar på Velvet på lördag. I Navet är det tre medlemmar, något som också är 3, är ett telefonbolag men för den som inte gillar att ringa kan man fortfarande skicka ett brev, brevbäraren kan cykla i vad som även är namnet på bandet som spelar på V-Dalas höstgasque i november. Vilket är bandet?

Var med och tävla genom att svara här!

Bloggtips Rockface!

2010-10-19T09:42:00.006+02:00

För den som vill ha det senaste skvallret från Fagerstas musikliv och inte minst nattliv (de lördagar green man har öppet) från någon som kan rock så vill jag rekommendera Rockface blogg som dessutom alltid avslutar sina inlägg med en klassisk rocklåt.

För att ni ska få en uppfattning om bloggen utan att behöva göra er besväret att klicka dit så får ni här det senaste inlägget helt gratis.

Ett jävla löjligt inlägg, men ändå.
19 okt 2010
00:06

Jag har sagt vid ett par tillfällen, främst till mig själv, men även kanske till min närmsta vän, Dicken, att jag inte ska skriva om det tuffa turnèlivet som jag då och stöter på med BRUKET. Smack rakt upp i venerna, oskyddat sex i tvåan med Örebros allra finaste flickor och Big Mac frosserier klockan tre på natten hör till vanligheterna i den från Bil City Fagersta hyrda bussen.

Rockface blir ibland det som han i många många många år drömt om. Merchandiseförsäljare och en slags turnèledare för ett top notch rockband. Det sista från Fagersta har jag tidigare skrivit men det kanske jag får äta upp nu när Burning Colussus skrivit på ett kontrakt och Stonecharger laddar om med en ny batterist. Hoppas att det blir så.

I helgen som var, den helgen då Johnossi för övrigt gästade Fagersta och chockade min bloggkollega Hemeliheter så mycket att denne inte orkade laga mat dagen efter utan beställde pizza..men mer om det senare, så var det dags igen för en mental bergodalbana någonstans I Sverige. Närmare bestämt Eskilstuna och Västerås. Två finfina städer med vatten, broar, viadukter och ett nära samarbete städerna mellan så att Mälardalens Högskola blir en verklighet.

Detta inlägg kan bli det längsta någonsin.

www.youtube.com/watch

//Bjurman.

//emilie.

Gil Scott-Heron: Definition of a Poet

2010-10-18T14:03:00.001+02:00

På torsdag ska vi älta populärmusikens ständiga aber, det att förhålla sig till ordets makt, och hur stor betydelse det har, borde ha eller ska ha.
Rappens gudfader Gil Scott-Heron (som får sig ett eget reportage tills dess) gör här en liten utläggning man kan väl välja att förhålla sig till. Ifall man känner för det, eller inte har något bättre för sig. Awesome är han, hursom.
/Erik.

Tips på Solomon Burke

2010-10-15T08:42:00.009+02:00

En sista hyllning och några tips för nybörjarlyssnare av the King of Rock and Soul, pastor Solomon "big Sol" Burke, som hastigt gick bort i söndags morse. Sonic kastade i veckan ihop den kanske bäst sammanfattande spel-listan över Solomon Burkes livsverk som artist. Inte utan anledning utgörs den till stor del av låtar från det kanske starkaste comebackalbumet i mannaminne - Please Don't Give Up On Me från 2002, skivan där artister som Bob Dylan, Van Morrison, Nick Lowe, Elvis Costello, Joe Henry och Tom Waits gick samman och specialskrev låtar åt Solomon Burke. Lineupen talar sitt eget klarspråk för hur pass stor (inte bara kroppsligt) Solomon var. Listan hittar du här.

För den som blir mer sugen på mannen, myten och fadern(han hann sätta 21 barn till livet under sina 70 år)bakom hatten rekommenderas det fenomenala radioprogrammet p3 Soul som nu på söndag kväll har stort Solomon Burke special, med en utlovad repriserad intervju.

/Mattias

James Blake - Limit To Your Love (Komplettering pt.2)

2010-10-15T01:13:00.001+02:00

Och här var banaliteten vi alla blev pinsamt berörda av.
Hörlurar är ett krav.
/Erik.

Komplettering;

2010-10-14T22:33:00.002+02:00

Ifall ni undrade vad det var för långsökt jazzrockband jag gav innerliga eloger för att motivera varför det var den omöjliga konsert jag ville få uppleva, är det hursom dessa flinka gossar jag åsyftade.
Och nu är ju visserligen ingen av dessa medlemmar (förutom en av basisterna) bedagad, men summan är ju mer än dess beståndsdelar, eller vafan man säger. Eh.
/Erik.

Låtar i veckans Release - Skandinavien

2010-10-07T20:00:00.005+02:00

De hela styckena

Kanye West - Runaway (feat. Pusha T)
Munnen - Eros
Brian Eno - 2 Forms Of Anger
Belle & Sebastian - Write About Love
Shit Robot - I've Found Love (radio edit)
Twin Shadows - Slow
Burning Hearts - Night Animal
Lau Nau - Rubiinlasia

I Mattias reportage om den norska elektroniska musiken hörde du:
Skatebård - Starwatcher II
Nils Petter Molvaer - Sabkah
Lindström & Christabelle - Music in my mind

I Emilies reportage om Danmark hörde du:
Veto - Blackout
Danmarks nationalsång
I Scream Ice Cream - Closing time closing in
I Got You On Tape - The Blacksmith
Murder - Picker of cotton
The Fashion - Vampires with gold teeth
Under Byen - Alt er tabt
Alcoholic Faith Mission - Put the virus in you
Mimas - Cats on fire
Chimes & Bells - Reasons
Speaker Bite Me - Belle de boskoop
Veto - Built to fail (Tomboy remix)
Giana Factory - Heart thief
Sleep Party People - 10 feet up

Veckans Förfestskiva.

2010-10-04T17:05:00.006+02:00

Nu är kanske inte vår redaktion eller radiostation riktigt där ÄN, men jag kunde inte låta bli att bli frustrerande motiverad av den, hur fiktiv den än må vara, anglofiliska "The Boat That Rocked".
Och vilket obehagligt svängigt soundtrack. Det är bara att sluta klippa sig och börja hoppas på det bästa på förfesten;
The Boat That Rocked - Soundtrack

/Erik.

twin shadow.

2010-10-01T10:28:00.005+02:00

Tävling om listplatser till Velvet nu på lördag med Studentradion 98,9!

2010-09-28T11:08:00.010+02:00

Tävlingsfråga:
Peter Morén är ett ovanligt namn, men ett ännu ovanligare namn är Kalle Moraeus. Kalle Moraeus var ju med i schlagerfestivalen liksom Caroline af Ugglas som där sjöng "Snälla, snälla". "Snälla, snälla" tillsammans med ytterligare ett "snälla" är den svenska översättningen till en av låtarna från ett band där en av medlemmarna har regisserat/animerat en video till Peter Moréns tremannaband. Vilket är bandet som har gjort låten?

Maila ert svar tillsammans med ditt telefonnummer till: release@studentradion.com senast nu på torsdag den 30/9 kl. 18.30 så presenteras vinnaren i Release.

Vad ni kan vinna? - Inget mindre än listplatser till Velvet med Peter Morén nu på lördag den 2/10!

Neil Young inom väggarna.

2010-09-27T23:56:00.006+02:00

Alla ni som sitter därinne med små hemmastudios och hoppas på att kunna skapa underverk i samma byggnad som ni torkar bort pizzaflott från micron ifrån kan spetsa sina iris lite närmare;
Neil Young har spelat in en ny skiva, utan några andra medmusikanter, hemma hos Daniel Lanois (mannen som är ansvarig för ljudbilden på bl.a U2's "Joshua Tree" och Bob Dylans "Oh Mercy"). Det är ett ovanligt koncept, företrädelsevis sitter Young med en elgitarr på en pall i en (förvisso) riktigt akustikrik hall och spelar låtar med sina standardharmonier rakt igenom.

Till på torsdag ska jag ha hunnit med ett mer utförligt utlåtande kring skivan, med den oundvikligt episka titeln "Le Noise". Hörs då!

/ Erik.

Låtar i veckans Release;

2010-09-23T20:25:00.003+02:00

Maino - Get 'Em Tiger
Interpol - Barricade
Prince - Sticky Like Glue
Neil Young - Walk With Me
The Bear Quartet - Lovers' Goodbye
The Fresh & Onlys - Waterfall
Björk - The Comet Song

Låtar som vi inte hann delge men rekommenderar varmt för tillfället;
Chemical Brothers - Another World
Surfer Blood - Floating Vibes (Twin Shadow Remix)

Låtar som figurerade i Suicide-reportaget;
The Knife - Heartbeats
Robyn - Dancing On My Own
The Clash - London Calling
Yes - Sound Chaser
Kraftwerk - Autobahn
Tangerine Dream - Phaedra
The Fall - Totally Wired
Tears For Fears - Everybody Wants To Rule The World
Suicide - Ghost Rider
The Stooges - I Wanna Be Your Dog
Suicide - Rocket USA
Suicide - Cheree
Suicide - Frankie Teardrop
Suicide - Diamonds, Fur Coat, Champagne
Suicide - Fast Money Music
Suicide - Harlem
Soft Cell - Tainted Love
Nick Cave & The Bad Seeds - Hard On For Love
The Jesus & Mary Chain - Just Like Honey
M.I.A - Born Free
Bruce Springsteen - Dream Baby Dream

Release 23 / 9 - Tema: Återkomsten.

2010-09-23T15:36:00.006+02:00

"Tracks" är snart ett minne blott. Programledaren och pophövdingen Kaj Kindvall har stått den medvetne svenske ungdomen bi sedan 1984, men nu är det tydligen slutsnurrat för hans del. Åtminstone med det här programkonceptet. Tydligen lyder motiveringen som så att topplistor har tappat i betydelse på grund av de nya nätverkstjänsternas framfart, som Spotify och dylikt.
Konceptet har alltså haft sin tid. Med andra ord är det dags att gå vidare, lägga en epok i graven.

Vissa har inte lika lätt att resonera på det viset, verkar det som. Överlag verkar vi snarare vara fast i ännu en våg av reinkarnerande - eller snarare vanligt hederligt återupplivande - av epoker och koncept. Framförallt verkar det vara 80-talets ikoners tur att kasta sig över de sista möjligheterna att pressa ut det sista av nostalgin. Jag tänker på Forever Young-turnen som gick genom Sveriges småstäder med återföreningar och återuppförandet av gamla klassiska album. De som hoppade på tåget och såg sin chans var ju bl.a Alphaville, Ultravox, Lustans Lakejer, Jakob Hellman och The Human League, hör och häpna.

Roxette har återförenats, Nick Cave tar tag och går tillbaka till rötterna med sin nya Grinderman-platta, och Magnus Uggla ska uppföra trygg revy.

Men handlar det om en sista chans att ta tillvara på sin ungdoms fagra vår och leverera nostalgi, eller handlar det om ren och skär helig pengako att lyckas mjölka de sista späda dropparna ur?
Är det en skillnad på 80-talsartisternas medelålderskris till skillnad från rockdinosauriernas, som snarare har sin pension att tänka på än sitt sista självförverkligande?
Och vilket är det bästa sättet att åldras med värdighet? Som ett årgångsvin eller kameleont?

Dessa frågeställningar, varvade med en intervju med The Bear Quartet och ett reportage om synthgudfädrerna Suicide, kan avnjutas i kvällens Release.
Som alltid på Studentradion 98,9 kl. 18.30.

/RELEASE.

Proggtips (motivation inför söndag)

2010-09-15T12:07:00.002+02:00

Jamaica hade reggaen, amerikanska storstäder hade hip-hop, och svenskarna hade proggen.
Proggmusiken är något som den genomsnittligt popupärkulturellt medvetne hipstern gärna försöker förtränga och som aldrig kan komma i närheten av att bli retroromantiserad som punkrörelsen eller flower power.
Och absolut, näbbkängor är väl ungefär lika fräscht som uppfattningen att dagens politik och industriella ekonomi kan diskuteras utifrån abstrakta 200 år gamla ideologiska måttstockar och lika lätt som för fyrtio år sedan, men den aktiva politiska musik som skapades här hemma är ett hemgiftsarv som har blivit lite väl slentraindissat.
Progg var inte bara fördelningspolitik med för många stavelser på en fyraackordsrunda. Vissa band skapade makalösa melodier och hade ett förjävla sväng som Pitchfork aldrig kommer kunna hitta motsvarigheter till.

/ Erik.

Release 16 / 9

2010-09-14T20:53:00.006+02:00

På söndag är det så äntligen dags att uppsöka valurnorna. Release går händelserna i förväg och myser loss ordentligt på temat politik i veckans program, vad kunde vara mer passande så säg!? Hur påverkas vi idag av politik i musiken? Är ett konstnärshjärta alltid rött? Vad innebär överhuvudtaget politisk musik? Följ med oss ner i den retoriska smuts vi idag känner som politikens värld. Dessutom utlottning av gästlisteplatser till lördagens Smålands Live med Billie The Vision and the Dancer, Sweet eller delete och den absolut mest purfärska musik du kan tänkas konfrontera dina hörselgångar med. Lyssna alltid på Release, varje torsdag 18.30-20.00 FM 98,9, eller via www.studentradion.com. Efter sändning och 30 dagar framöver finner du programmet via länken direkt till höger här på sidan.

/RELEASE

Låtar i veckans Release (9/9)

2010-09-12T14:25:00.009+02:00

Kanye West - Monster (feat. Jay-Z, Rick Ross, Nicki Minaj, Bon Iver)
Summer Twins - Crying In My Sleep
Dag för Dag - I'm The Assassin
Rihanna - Only Girl
Jamiroquai - White Knuckle Ride
Uncle Meat and the Highway Children - Apathy and Empathy
Grinderman - Heathen Child
Little Marbles - Hoppar och Trampar
Örnsberg - Summerspray

How To Dress Well - Love Remains

2010-09-12T13:45:00.008+02:00

21 september släpper How To Dress Well debutskivan Love Remains som till stor del består av omarbetat tidigare utgivet material från diverse ep:s och olika 7". Låtlistan är enligt följande:

01 You Hold the Water
02 Ready for the World
03 My Body
04 Suicide Dream 2
05 You Won't Need Me Where I'm Goin'
06 Can't See My Own Face
07 Walking This Dumb
08 Date of Birth
09 Escape Before the Rain
10 Endless Rain
11 Lover's Start
12 Mr. By & By
13 Decisions [ft. Yüksel Arslan]
14 Suicide Dream

Descision ligger redan på vår rotation och är svinbra, liksom Lover Start - som här är ackompanjerad av en inofficiell video där den Belgiske vis-skalden Jaques Brel tar resväskorna och flyr till havs. För egen del är jag väldigt svag för hur pop och r n b här blandas upp, luckras upp för att mest bli till en ljudsoppa Kanske höstens skivsläpp? 21 är snart bara en vecka bort...

Kan även passa på att rekommendera följande intervju med Tom Krell (mannen bakom bandet)

/Mattias

Saknade te havs / River en vacker dröm

2010-09-10T17:58:00.013+02:00

Ja, jag var där, på Way Out West för någon månad sen, i publiken tillsammans med Kirsten Dunst och hela sveriges indiegrädda för att beskåda hur Håkan Hellström ramlade över den gigantiska Flamingo-scenen i sin gamla sjömanskostym. Vi fåtalet i publiken som var måttligt entusiastiska över frosseriet i det förflutna blev ändå tillfredsställda mot slutet av konserten då vi fick det smakprov från höstens kommande skiva som vi hade hoppats på. I extranumret kom Håkan H ut på scenen och framförde en ny skapelse som han presenterade som en helt unik låt för kvällen. Den här, sade han, kommer jag aldrig mer att spela - så upp med mobilerna om ni vill föreviga den! Vet inte om någon i publiken trodde på honom. Hur som helst utgör denna låt alltså nu en knapp månad senare den ena av två som är de första släppta smakproven från 2 steg från Paradise. Min relation till Håkan H är nog troligtvis liksom alla andras födda i mitt generation med bibehållen hörsel genom 2000-talet djupt påtaglig. Oavsett ifall du hatar honom eller älskar honom så har du nog troligtvis haft världens bästa fest, förlorat oskulden eller åtminstone dansat på ett studentflak till hans musik. Hur står sig det nya materialet då, sett ur ett fans ögon?

Saknade till havs börjar med en ostämd knäppande gitarr som så småningom får sällskap av bas och trummor då låten gungar igång, med ett framträdande körarrangemang som osar psykedliskt 70-tal och Love. Vi två är saknade te havs och vågorna kraschar över dig och mig, mumlar Håkan fram i refrängen och låter mest som om han ligger utsträckt på en klippa vid Askimsbadet och steker. Refrängen lyfter aldrig riktigt låten och det känns på det hela taget mest som ett vardagligt häng med en gammal vän. Trevligt men knappast alltför entusiasmerande och minnesvärt.

River en vacker dröm är densamma som framfördes i slottsskogen och knappast den blivande klassiker á la Shoreline som skivbolaget troligtvis hoppas på. Det låter som en vilsen Håkan som börjat längta tillbaka till sina rötter och kanske dessutom de kommersiella framgångar han en gång skövlade med sin sprätt-och-sprattel-pop. Det är betungande att erkänna för sig själv att det hela mest landar i klysch och pastisch som låter som om Shout Out Louds skulle tolka Håkan Hellström.

Bättre kan du Håkan! Mina förväntningar är vansinnigt högt ställda och nu hoppas jag att du steppar upp. På återseende - din rummel!

River En vacker dröm framförd på Way Out West, 2010

Håkan H (eller är det Blonde on Blonde-Dylan?) om River en vacker dröm

/Mattias

TÄVLING!

2010-09-09T20:09:00.003+02:00

Fråga: Vad heter den fiktiva karaktären som figurerar i många av Billie the Vison and the dancers låtar?

ledtråd: han är en transvistit från Malmö och går under efternamnet Diablo och är namne med en känd konstnär.

Maila ert svar tillsammans med ditt telefonnummer till: release@studentradion.com senast torsdagen den 16/9 kl. 18.30 så presenteras vinnaren i programmet.

Vad ni kan vinna? - Jo, listplatser till Billie the Vision and the dancers spelning på Smålands Live på lördagen dne 18/10. Sweet!

Filmmusik - temat för Release v. 36

2010-09-09T14:27:00.005+02:00

År 1996 kom en film som skulle lämna ett stort avtryck på mig, tillika bli en stor snackis i media. En lite provocerande film som visade en extrem och smått satirisk version av "the american way of life of a teenage girl". En värld där kläder, smink, killar och popularitet var det enda som räknades... okej, så inte ett helt ovanligt tema numera, men då kändes det iaf stort och nytt. Tack vare filmen blev uttryck som "whatever", "looser", och "as if!" vardagsuttryck som cirkulerade flitigt bland mellanstadietjejerna på min skola... Jag pratar givetvis om filmen "Clueless".

Det tog inte mer än fem minuter av filmen innan jag blev såld, och detta på grund av två saker;
1) den digitaliserade gigantiska garderoben som kan avgöra om outfiten är en "match" eller en "missmatch" (jag drömmer fortfarande om att nån dag äga en sådan)
2) det fantastiska soundtracket och då främst låten "Alright" av Supergrass.

Så fort jag hör den låten numera ser jag scenener från filmen spelas upp framför mig - främst scener där en massa typ coola kids hänger vid poolen i glassiga CA. Fantasitskt.

Låten sätter stämningen för hela filmen och känns helt klockren. Och efter detta plötsliga och postitiva möte med Supergrass var jag givetvis tvungen att kolla upp vad mer denna grupp producerat. Det jag fann gjorde mig inte det minsta besviken. Numera (en drygt 10 år sedan vårt första möte) äger jag några av deras plattor och slår på dem lite då och då för att drömma mig bort till en trivial tillvaro i soliga CA...

Men nog om det. Ni undrar säkert varför jag maler på om en 15 år gammal film och en minst lika gammal låt i en blogg för ett radioprogram som handlar om ny fräsh musik --> svaret är det att vi i Release v.36 ska grotta in oss i just TV- & filmmusikens värld. Där ska vi diskutera några exempel där filmen gjort musiken och några där musiken gjort filmen (förvirrad?! lugn, Release reder ut och förklarar allt). Detta samtidigt som vi givetvis levererar ny fräsh musik. Sweet & Deletar tre nya singlar. Drar igång en tävling där DU kan vinna biljetter till Billie the vision and the dancers som spelar på Smålands Live lördagen den 18/9, och mycket, mycket mer...

Torsdagar 18:30 är tiden du inte vill eller vågar missa. Vi hörs då!

/emma

Skickligt och inte alltför avskalat

2010-08-10T14:09:00.003+02:00

Eftersom vi tidigare i vår konstaterat att elektron blivit rumsren igen beger sig valda delar av Release till F12 i Stockholm nu på onsdag och lyssnar på franska Don Rimini. Det finns ju faktiskt annat i livet än minimal, när allt kommer omkring. Själv tänker jag ladda upp med Riminology.

Alternativt:

19 Jokin Jay-z (Don Rimini Remix) by Scrap

Och hörrni! Snart drar höstterminen igång och då ses vi igen. Håll ut!

prince- i would die 4 you.

2010-05-31T15:50:00.004+02:00

prince har ju gjort en hel del låtar som man inte har hört eller som faller i glömska. i would die 4 you hörde jag faktiskt först i en version av space cowboy så jag blev lite förvånad när jag upptäckte att prince var först.

/emilie

toro y moi- leave everywhere.

2010-05-31T15:38:00.002+02:00

tänk om det här ändå kunde få bli sommarplågan i år. nytt från toro y moi

/emilie

Skvaller

2010-05-27T18:11:00.002+02:00

Ned finns en video där polsk/amerikanska Magda gör en tårta och avslöjar att hon snart släpper nytt album. Förra (She's a dancing machine) var, trots omöjliga spårtitlar, rätt kul så det här blir helt klart någonting att se fram emot för alla som gillar att se snygga ut när de dansar.

http://www.youtube.com/watch?v=W1XggKsMmHA

/Anna

något gammalt.

2010-05-27T12:48:00.001+02:00

commodores- nightshift

/emilie

nytt från crystal castles.

2010-05-26T11:10:00.009+02:00

här är tre låtar från crystal castles nya album "crystal castles (II)". suffocation, den första är den absolut bästa låten från hela skivan, den andra, celestica, är vad jag förstår deras första singelsläpp från nya albumet som även skulle passa bra som första låt på den blandskivan "maj 2010" och den sista låten doe deer visar på den andra änden av spektrat som crystal castles sträcker sig till, lite som yeah yeah yeahs med adhd. låtarna däremellan tenderar till att vara lite samma samma med bland annat låten baptism som osar lite av den gamla hitten "popcorn", men det är inte dåligt. fast inte jättebra heller. man kan se dom på emmabodafestivalen som jag vurmar för lite extra som i år sträcker sig mellan 29/7 - 31/7.

/emilie

Nya låtar med Bear Quartet

2010-05-26T07:57:00.002+02:00

Jag tror grejen med Bear Quuartet är att man slutar ha ambitionen att fatta dem och snarare ser dem som en vän med social störning. Man skiter i att det är svårast i världen och gör sig omöjliga på punkter där man inte ens visste att det gick att göra sig omöjliga. Man lyssnar på deras låtar istället, en i taget och känner efter.

Ibland så får man låta någon förolämpning och elakhet passera, för inte menade de att såra någon och jaja de är som de är... Orkar man detta så kan man emellanåt få skörda de vackraste frukter av vänskap och njuta av det som som bara en riktigt nära vänskap kan ge en: oförställd lycka. Risken att bli besviken är värd det. Alla gånger, skiva efter skiva, låt efter låt.

De nya låtarna som går att tjuvlyssna på finns här: http://adrianfiles.com/thebearquartet2010/

/Anders

Musik - konservativism

2010-05-21T10:45:00.010+02:00

I dagens DN kritiserar Fredrik Strage Polarprisets jury för valet av Björk som årets pristagare. Att låta Björk - som enligt Strage bara gjort 3 bra album - få priset kan endast ses som en gest av karaktären u-landshjälp, konstaterar han sarkastiskt. Det Strage dock missar i sammanhanget är att det är totalt ointressant hur många av Björks album som egentligen är bra. Björks storhet har aldrig bestått i att släppa ett habilt album vart annat år, utan i hennes säregna uttryck. Där 10 000 artister idag samtidigt försöker låta avant garde och därigenom likadant, är Björk ett skönt levande exempel på att det fortfarande finns artister som inte bara odlar sin originalitet framför spegeln. När du hör en Björklåt tar det ungefär 20 sekunder att inse vem det är som ligger bakom den, beroende på det egna uttrycket som i Björks fall går mycket djupare än att bara beröra själva produktionen

Ungefär likadant är det ställt med den svenska nationalskalderna Bob hunds alster. Öberg och hans vänner återvände som bekant som hundar för ungefär ett år sedan nu, för att först tas emot med viss skepcis. Skivan har därefter växt på sig ordentligt och vunnit större respekt - inte minst hos mig själv. Nu släpper bandet nytt igen - en 4-spårs EP, som innehåller den här fina biten. Festen är över är en klassisk Bob Hund-låt, ett band som aldrig gett upp sin egen integritet och som samtidigt aldrig har släppt ett enda dåligt album. Respekt åt dom och grattis till polarpriset Björk!

/Mattias

Ett samtal med Nico Muhly

2010-05-18T08:27:00.003+02:00

Kompositören Nico Muhly besökte tillsammans med artisterna Ben Frost och Valgeir Sigurdsson Uppsala 8/5. Det var skivbolaget Bedroom community som gjorde ett stopp på sin Whale watching tour för att framföra unika samarbeten mellan de tre artisterna och övrig ensamble (innehållande bland andra Helgi Rafn Jonsson). Spelningen fyllde inte UKKs sal C, men var oerhört minnesvärd och väl genomförd.

Nico Muhly har gett ut två skivor på egen hand: Speaks Volumes och Mothertongue. Skivor som präglas av leklust och en skamlös flirt med såväl konstmusik som samtida popmusik. Skivorna har gästats av bland andra Antony Hegarty.

Nico Muhly ligger annars bakom arrangemangen på Jónsis debutsoloplatta "Go" samt enskilda spår på Grizzly Bears Veckatimeedt och Bonnie Prince Billys "Letting go".
Muhly ligger även bakom musiken till filmen "the reader" och har nyligen skrivit klart en opera.

Nico Muhly är sannerligen en aktiv kompositör, något som märks i hans personlighet. Han erkänner gärna att han arbetar "aaall the time"och när vi träffades för en intervju så har Muhly svårt att sitta still. Han fipplar och tricksar med saker som finns till hands, råkar slå ned inspelningsutrustningen vid ett tillfälle, pratar snabbt. Han har en åsikt om allt och är alldeles, alldeles älskvärd. Lyssna själv.

Muhly mixdown by Release

Playlist v.18 för sent

2010-05-13T02:01:00.005+02:00

Något för alla att underhålla sig med i väntan på morgondagens självklara radiohighligh - Release. Hinner inte skriva så värst mycket mer just nu, mer än att fantastiska fantastiska Lemonworld är med på listan, som du hittar här. För den som istället föredrar att samla alla vårens listor i en enda och som därigenom även forsättningsvis garanterar sig själv en sjukligt uppdaterad koll, hittar en sådan här. Glöm dessutom för allt i världen och din mammas skull inte bort att lyssna på Release varje Torsdag 18.30-20.00 på Studentradion FM 98,9 eller www.studentradion.com.

/Mattias

Release på Kristi himmelsfärds dag

2010-05-12T08:27:00.007+02:00

Det är måhända röd dag, men redaktionens kärlek till musik tar inte semester. Därför spelar vi sprillans ny musik precis som vanligt, Torsdag 13/5 18.30, eller när du vill på www.studentradion.com.

För mig personligen har veckan varit spännande i musikhänseende. Jag har både var bisittare när Mattias från Releaseredaktionen intervjuade Per Sinding-Larsen, och frågeställare när jag träffade Nico Muhly för ett samtal i lördags. Nico Muhly var i sällskap med Ben Frost, Valgeir Sigurðsson och orkester på besök i Uppsala med sin "Whale watching tour". Konserten var något långt utöver det vanliga, så bra så att det inte spelade någon som helst roll att Radio dept. stod på en annan scen i stan samtidigt.

Inför intervjun så var jag tämligen nervös. Inte bara för att jag skulle göra intervjun på engelska utan också på grund av det märkliga villkor som Nico Muhly satt upp för intervjun: Han ville se ett fotografi av mig. Jag frågade Per Sinding-Larsen om detta var vanligt bland artister som skall intervjuas. Per Sinding-Larsens svar, och då ska vi komma ihåg att han intervjuat tusentals, var att han aldrig varit med om detta. Jag anlände till UKK där intervjun skulle äga rum. jag placerades i logen och där fick jag vänta...och vänta...

Hur blev intervjun? Lyssna på torsdag.

/Anders Jansson

Playlist v. 17

2010-05-02T20:01:00.014+02:00

Söndag igen, jättemycket söndag, efter det i Uppsala hysteriska valborgsfirandet. Om ni liksom jag finner tanken på ny vecka lite extra motig just ikväll, kan jag kanske få erbjuda en ovanligt lättillgänglig lista låtar som plåster på såren, alla platsande i den mest slölyssnande bloggmedvetnas ångestfyllt rastlösa söndagstillvaro? Johnossi knackar igång det hela med sin Manic Street Preachers - poserande refrängrock. Alla som känner mig vet att jag avskyr Manic Street Preachers ofattbart sega skittråkiga musik och höjer kanske därför lite förvånat på ögonbrynen när jag använder dom som referens i samband med ett positivt omdöme. För att göra ett långt försvarstal kort vill jag därför bara påpeka att Johnossi till skillnad från nyss nämnda föregångsgestalter väljer att bespara oss den tjocka mattan av onödig produktions-soppa som dessa mosspopare så beklagerligt älskar sönder sig själva i. Detta faktum gör istället att Dead End faktiskt förblir en kraftfull poplåt i sin enkla råhet. Mer svenskt dyker senare upp i Familjens Mitt bästa från kommande skivan Mänskligheten. Återstår att se vad klubb-kidsen tycker om den, kan tänka mig att en och annan kommer ha problem med housepopfrosseriet (se nu bara till att lyssna själv och avgör vad du tycker innan du lyssnar på dom, tro mig, klubbkids har haft fel förr - läs oftast). Annat som märks på listan är nytt från Magic Numbers, Two Door Cinema Club, Nicki Minaj och Dolorean, bland mycket annat. Upptäck själv, listan hittar du här. Om du istället vill ha alla listor från hela våren samlade i en enda som sedan uppdateras varje vecka med senaste veckans lista hittar du en sådan här.

/Mattias

M.I.A - Born Free

2010-04-26T17:08:00.007+02:00

Massavrättningsvideo ackompangerad av gerillaelectro från stekheta Mathangi Arulpragasam a.k.a. M.I.A, i en rå remake av Suicides klassiska Ghost Rider. Hoppas svärtan dröjer sig kvar på nya skivan senare i år.

/Mattias

Playlist v. 16

2010-04-26T10:01:00.002+02:00

Lagom till att vecka 16 är slut så droppar jag min senaste fetinglista, den här gången som så många gånger innan med stark indie-betoning. LCD Soundsystem gör en remake på David Bowies Heroes, Caribou låter precis sådär lagom indietufft á la 2010 och oOoOO är med mest för att namnet ser så snyggt ut i listan med alla sina o:n. Roky Ericksson knyter ihop säcken i Goodbye Sweet Dreams, så lämligt. Nu dyker jag ner till klippbordet igen, på onsdag handlar flykt om drömmar. Listan hittar du här. För den som istället vill samla alla vårens listor i en enda ständigt uppdaterad hittar en sådan här.

/Mattias

once in a lifetime groove.

2010-04-21T15:11:00.000+02:00

original och cover. den här låten hade vi med i ett av programmen för inte så längesedan så det här är för er som missade det.

/emilie

Black Metal

2010-04-20T10:19:00.007+02:00

Förutom att spela de nyaste släppen så har vi i Releaseredaktionen ett stående inslag som heter Genreskola. I Genreskolan så presenterar vi en musikgenre på grundläggande nivå och dessa inslag kan ses som spridda skurar av allmänbildning för den intresserade lyssnaren.

Genreskolablackmetal by Release

(I inslaget nämns Abyssic hate som ett av de mer spännande banden, detta är en felinläsning. Lyssna istället på Peste Noire om du vill höra grym och modern Black Metal)

Darkthrone, skivan Transylvanian Hunger från 1994:

Fenriz från Darkthrone, i norsk television:

En fråga som är intressant att lyfta när man talar om Black Metal är om det går att lyssna på musik gjord av musiker med åsikter av det främlingsfientliga/människofientliga slaget utana tt man åtminstone passivt tar ställning för dessa åsikter. Vad tycker du?

/Anders

Wild Combination: A portrait of Arthur Russell

2010-04-18T09:26:00.002+02:00

filmen om arthur russell har helt gått förbi mig.

om någon av er har missat den sen nästan 20 år tillbaka avlidna arthur så har ni här några låtar att lyssna på.

/emilie

numbers game- love dreams love.

2010-04-18T00:50:00.000+02:00

jag är svag för all indie där man inte hör vad någon sjunger.

/emilie

the radio dept.- never follow suit.

2010-04-17T23:53:00.004+02:00

det här är helt vansinnigt bra. jag gissar på att det är nya släppet efter heaven's on fire men även om det inte är det toppen. vet någon förresten vad som hände med den kvinnliga basisten de hade runt 2003?

/emilie

toto och roger sanchez.

2010-04-17T23:30:00.003+02:00

original och cover

/emilie

james brown och michael jackson.

2010-04-17T23:22:00.003+02:00

jag får fortfarande gåshud varje gång jag ser det här klippet. när jag såg det första gången förstod jag för första gången kanske på riktigt storheten med michael jackson. det är under en av sina konserter 1983 som james bjöd upp michael som då satt i publiken att göra honom sällskap på scenen.

/emilie

lcd soundsystem- you wanted a hit.

2010-04-17T23:07:00.005+02:00

skivan this is happening släpps först 17:e maj, men redan nu kan man såklart lyssna in sig. det är ett otroligt långt intro på den orörda låten som är hela 9:14 lång, men här har någon klippt ner det några minuter. jag gillar verkligen låten och är svag för rösten.

/emilie

who do you love?

2010-04-17T22:47:00.006+02:00

original och cover

/emilie

Playlist v. 15

2010-04-14T18:00:00.003+02:00

Ladda upp inför morgondagens Release med lite ny juste musik. Håll till godo. Listan hittar du här. Om du vill ha alla vårens listor i en enda klickar du istället här.

/Mattias

"If Björk made dubstep instrumentals, this is what might come out"

2010-04-12T22:30:00.004+02:00

Rubriken citerar tidningen DJ Mag och är ett försök att beskriva dubstepproducenten Ikonika som nu släpper sin tredje fullängdare på skivbolaget Hyperdub. Får erkänna att albumet innehåller en hel del som inte lever upp till snygga Sahara Michael (som många känner igen från 5 years of hyperdub-samlingen) utan är något mer skwee-aktigt. Dock gör öppningsspåret Ikonklast ingen besviken (trots vocals) och Heston avslutar fint.

Bedöm själva:

/Anna

Får vi störa med lite dans såhär i vardagstristessen?

2010-04-11T21:59:00.002+02:00

Jag tycker ändå att Boys Noize har nånting - Grabben har ju gjort techno sen han var 14! Gotta give him that. Det märks (för det mesta) också: Det må vara hipsterelektro men det är åtminstone välproducerat.

Tillsammans med Erol Alkan har han gjort Lemonade som släpptes för ett par veckor sedan, tillsammans med spåret Avalanche, på maxisingel. Den senare finns - Hör och häpna - även att ladda ner gratis (och så vitt jag vet utan rättsliga påföljder) via Soundcloud.

Så tanka ner, öppna Umbalaboxen och ni är redo för Ö.G!

Erol Alkan & Boys Noize - Lemonade by Sunday Best

Boys Noize / Erol Alkan: Avalanche by theharro

talking heads- this must be the place

2010-04-10T13:11:00.009+02:00

gammal kärlek rostar aldrig.

/emilie

Playlist v. 14

2010-04-07T10:55:00.004+02:00

Tid är en bristvara när man är dum nog att ta på sig för mycket att göra. Fredrik Reinfeldt ska tydligen vara en jävel på livspussel - jag har nog en del att lära där. Hur som helst kommer här en lista med lite blandat nytt och fräscht, en del mindre nytt, annat inte ens särskilt fräscht - avgör själv vad du tycker. Som ansvarig musikläggare på radion jobbar jag redan så pass mycket med playlists att jag tröttnat lite på de här spotifylistorna, mest för att Spotify är så dåligt uppdaterat. Jag har inte tålamod och lust just nu. Kanske återkommer inpirationen med vårvärmen? I annat fall blir det kanske inga fler Playlists. Så håll till godo med veckans lista som du hittar här. Vill du istället samla alla vårens listor i en enkel playlist hittar du en sådan här.

0001

2010-04-07T00:41:00.006+02:00

Malmöiterna i det groovebetonade bandet This Is Head har nyss släppt en grym skiva. De bjuder på en demoversion av första singeln "0007" plus en remix av NY-killen Pocketknife när de ändå håller på.

http://0007.se/

/ Olle

flykt.

2010-04-06T11:31:00.034+02:00

för någon vecka sen ungefär hade vi releasefest med arvikafestivalen för festivalprogrammet flykt.

/emilie

De gör inte bara soul i Philly

2010-03-28T17:27:00.003+02:00

http://www.samurai.fm/features/rebel-butterfly-presents-josh-wink

Bra technomix från Josh Wink. Philadelphiaproducenten släppte tidigare i år en samling remixer på förra årets fullängdare When A Banana Was Just A Banana som han valde att kalla (trumvirvel) When A Banana Was Just A Banana Remixed And Peeled. Kan inte svara på what's up med det knäppa namnet men på den senare fick bland annat Radio Slave gå loss. Alltid något.

/Anna

... och tillsammans med Diplo

2010-03-26T19:45:00.002+01:00

Robyn + Diplo - No Hassle

/Anna

Fembot!

2010-03-25T19:16:00.004+01:00

Robyn jobbar på, inte bara ett utan tre, nya album. Det som ligger närmast i tiden kommer fram mot sommaren. Ingen har väl missat hennes goa avsnitt av "De kallar oss artister". Där talar hon om hur stor inverkan modern klubbmusik haft på henne de senaste åren under frekvent turnérande. Det hörs, och nyfikenheten på hela albumet bara stiger efter att ha sträcklyssnat på nya "Fembot". Lyssna på http://robyn.com/

Här en liten youtubebonus från studioarbetet.

/ Olle

Tisdagsdans med C.C.

2010-03-15T23:43:00.002+01:00

Bakgrundsinfo:
DJ Hell: Electroclashpionjär
Bryan Ferry: Gammal räv
Carl Craig: Techno-räv

/Anna

Lisztomania

2010-03-11T13:16:00.002+01:00

Phoenix hit "Lisztomania" i en ny tappning. En gullig sådan.

/ Olle

"Don't slow my roll"

2010-03-09T23:34:00.004+01:00

Kid Cudis skiva från förra året var något så ovanligt som ett konceptalbum med rap och en uttalat "bred" musikalisk ansats, som funkade! Allt som Kanye önskade göra på sin rätt ruttna "808s & Heartbreaks" verkar Cudder göra i sömnen. Det låter verkligen så självklart och enkelt, så vill jag ha min moderna pop-rap. Videon ovan är en nyversion av videon till singeln "Pursuit Of Happiness" där både MGMT och Ratatat medverkar. Så snygg är den.

Bonus! Cudi rappar över en osläppt (?) Vampire Weekend-låt.

Kid Cudi - Cudderisback

/ Olle

Rock, rolla, rolla, skate, skate, rolla rolla !

2010-03-09T20:03:00.004+01:00

Mysig sydamerikansk techno med popanslag, släppt på übertyskt skivbolag (Kompakt). Matias Aguayo kan det här. Låten har nu fått en video och perfekt poplåtslängd. Estoy muy contento.

/ Olle