Musik - konservativism

I dagens DN kritiserar Fredrik Strage Polarprisets jury för valet av Björk som årets pristagare. Att låta Björk - som enligt Strage bara gjort 3 bra album - få priset kan endast ses som en gest av karaktären u-landshjälp, konstaterar han sarkastiskt. Det Strage dock missar i sammanhanget är att det är totalt ointressant hur många av Björks album som egentligen är bra. Björks storhet har aldrig bestått i att släppa ett habilt album vart annat år, utan i hennes säregna uttryck. Där 10 000 artister idag samtidigt försöker låta avant garde och därigenom likadant, är Björk ett skönt levande exempel på att det fortfarande finns artister som inte bara odlar sin originalitet framför spegeln. När du hör en Björklåt tar det ungefär 20 sekunder att inse vem det är som ligger bakom den, beroende på det egna uttrycket som i Björks fall går mycket djupare än att bara beröra själva produktionen

Ungefär likadant är det ställt med den svenska nationalskalderna Bob hunds alster. Öberg och hans vänner återvände som bekant som hundar för ungefär ett år sedan nu, för att först tas emot med viss skepcis. Skivan har därefter växt på sig ordentligt och vunnit större respekt - inte minst hos mig själv. Nu släpper bandet nytt igen - en 4-spårs EP, som innehåller den här fina biten. Festen är över är en klassisk Bob Hund-låt, ett band som aldrig gett upp sin egen integritet och som samtidigt aldrig har släppt ett enda dåligt album. Respekt åt dom och grattis till polarpriset Björk!

/Mattias