Yuck

En fraktion av releaseredaktionen (jag) styrde igår kosan mot huvudstaden och debaser för att se det brittisk/japansk/amerikanska (mest brittiska) gitarr-revivalist-rock-bandet yuck! Yuck släppte sin debutskiva i våras och är kanske årets bästa hyllning av ungdomen, om ni missat den så rekommenderar jag den varmt eftersom den kan soundtracka nästan dygnets alla aktiviteter och sinnesstämningar.

Jämfört med för ganska precis ett år sedan, då jag såg dom första gången, var gårdagens spelning nästan spexig. Den innehöll bla en hel del bra och charmigt mellansnack samt lite lekfullt rungångstrixande. Men yuck är fortfarande inget band som vinner fans med sina livespelningar.

Sångaren Daniel Blumberg ser mest bara uttråkad ut och resten av bandet kan bäst sammanfattas med ordet obekväm. Men det finns trots detta absolut en slags live-magi hos yuck som är lite svår att ta på, som antagligen till och med förstärks av det där obekväma och aviga, det kanske berättar en nog så viktig historia om ungdomen.

Som sagt, man blir inte ett yuck-fan av att se dom live, men är man redan ett fan så är det bara magiskt.

Yuck släppte nyligen en deluxeversion av debutalbumet som innehåller sex tidigare osläppta låtar. den finns inte på spotifty så om man vill ha den får man kuta iväg och köpa den. Annars kan man lyssna på icke-deluxe-versionen här

/Hannah