"Tracks" är snart ett minne blott. Programledaren och pophövdingen Kaj Kindvall har stått den medvetne svenske ungdomen bi sedan 1984, men nu är det tydligen slutsnurrat för hans del. Åtminstone med det här programkonceptet. Tydligen lyder motiveringen som så att topplistor har tappat i betydelse på grund av de nya nätverkstjänsternas framfart, som Spotify och dylikt.
Konceptet har alltså haft sin tid. Med andra ord är det dags att gå vidare, lägga en epok i graven.
Vissa har inte lika lätt att resonera på det viset, verkar det som. Överlag verkar vi snarare vara fast i ännu en våg av reinkarnerande - eller snarare vanligt hederligt återupplivande - av epoker och koncept. Framförallt verkar det vara 80-talets ikoners tur att kasta sig över de sista möjligheterna att pressa ut det sista av nostalgin. Jag tänker på Forever Young-turnen som gick genom Sveriges småstäder med återföreningar och återuppförandet av gamla klassiska album. De som hoppade på tåget och såg sin chans var ju bl.a Alphaville, Ultravox, Lustans Lakejer, Jakob Hellman och The Human League, hör och häpna.
Roxette har återförenats, Nick Cave tar tag och går tillbaka till rötterna med sin nya Grinderman-platta, och Magnus Uggla ska uppföra trygg revy.
Men handlar det om en sista chans att ta tillvara på sin ungdoms fagra vår och leverera nostalgi, eller handlar det om ren och skär helig pengako att lyckas mjölka de sista späda dropparna ur?
Är det en skillnad på 80-talsartisternas medelålderskris till skillnad från rockdinosauriernas, som snarare har sin pension att tänka på än sitt sista självförverkligande?
Och vilket är det bästa sättet att åldras med värdighet? Som ett årgångsvin eller kameleont?
Dessa frågeställningar, varvade med en intervju med The Bear Quartet och ett reportage om synthgudfädrerna Suicide, kan avnjutas i kvällens Release.
Som alltid på Studentradion 98,9 kl. 18.30.
/RELEASE.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar