Nej, det här är ingen soulmusikalversion av Becketts klassiska pjäs. Men visst fan väntar jag, och jag kommer troligtvis få vänta ett litet tag till. Lauryn Hill, som spelade i samma lokaler nu i måndags dök upp först en och en halvtimme efter utsatt tid. Men sådana är de. Neo-soul-divorna. Snart är det dock dags, han kommer att dyka upp. Jag känner det. Och jag kommer att säga "han ser ju oförskämt fräsch ut". Hoppas jag.
Hittills, innan konsertstart, har jag dock endast lärt mig en sak i min ensamhet på fildelfiakyrkans 2:a läktare. Två för varandra främmande ensamkomna män som placerats bredvid varandra på en d'angelo konsert kan tydligen bara bonda över en sak. Jag citerar: "den röven var det i alla fall inget fel på". Rädda mig d'angelo.
Over and out
//
Freddi
