I lördags intog det albumaktuella bandet Deportees Uppsalascenen inför en förväntansfull publik på Smålands Nation. Bandets senaste album, Islands & Shores som släpptes den 19 november i år, har mottagits av kritikerna med öppna armar och albumets titelspår "Islands & Shores" samt "The Doctor In Me" har spelats varmt på landets radiostationer.
Deportees har sedan deras första singel "Arrest me 'til it hurts" från 2004, kommit att bli ett av Sveriges största band och av lördagkvällens kö att döma verkar detta inte vara ett avtagande faktum.
Så förväntningarna är onekligen skyhöga när bandet vid 01:tiden entrar den lilla scenen. Då vi i Releaseredaktionen intervjuade bandet tidigare på eftermiddagen uttrycktes en viss oro över publikens respons med tanke på den sena speltiden.
Och en viss oro kanske var befogad. Deprortees fjärde album bjuder på något som är mer eftertänksamt och djupgående än man kanske kan förvänta sig att en smått förfriskad studentpublik klarar av att ta in, en lördagsnatt strax efter 01.00.
Men den oron var helt klart obefogad.
01.07 börjar introt till "When Buildings Sleep" eka i lokalen och i samma stund försätts hela publiken i en sån där magisk lyckotrans som man senast kände när man var liten på julafton.
Och så fortsätter det, hela spelningen.
Det är ett ärligt och okonstlat band som står på scenen. Attityder att förknippa med den enorma framgång som fjärde skivan medfört är inget man varken känner av eller ser röken av. Det enda som rör sig i rummet är en känsla av tacksamhet och glädje över att just få spela och förmedla musik. Och det är just det som når ut till åhöraren. Spelningen saknar de vanliga "vi" och "dom" perspektiven och kvällen känns mer som en konversation mellan bandet och publiken än som en uppvisning av låtar från en ny skiva.
Vad gäller den otroliga sången och det fläckfria kompet har Deportees en gång för alla klargjort att dom även är en liveakt att räkna med.
// Sara Grafström.
