Noel har gjort slut med Liam. Igen.

Ni kanske redan har hört den nyheten på annat håll. Det är inte alls så att jag är särskilt ledsen eller ens förvånad över detta. Tyckte bara att det var lustigt eftersom jag spelade båda deras första skivor tidigare idag. Men som alltid när något händer med en artist eller grupp så finns den publicerade musiken alltid kvar.

/Lars

Tre framemotsedda svenska skivsläpp

Det svenska skivåret 2009 har hittills, i jämförelse med övriga på 00-talet, känts rätt så blasé. Även om det finns exempel på bra skivsläpp från i år (Fever Ray, Lonely Dear, JJ, Bob hund, existensminimum, Anna Järvinen, m.fl.), saknar de alla samma strålglans som "Deep Cuts", "Känn ingen sorg..", Lesser Matters" eller "Markusevangeliet". Nu står hoppet till höstens skivskörd, att rädda musikåret 2009. Här är tre skivsläpp som jag ser lite extra mycket fram emot:







[Ingenting] - Tomhet, idel tomhet (release 9/9)

Efter sångaren Christoffer Sanders Jesus & Mary Chains-inkarnerade Pippi Långstrump-utflykt, på soloplattan "Hej och hå" från i maj, bland annat innehållandes den fantastiska "Äppelöga", tidigare inspelad av Anna Järvinen på hennes andra skiva "Man var bland molnen", finns all anledning att tro på förhandssnacket. Nya skivan med [ingenting] SKA vara fantastisk. Nu återstår det att se ifall förhandshypen bara är ett luftslott. Den som vill förhandslyssna, kan tanka ner singeln "Halleluja! ", från skivbolaget labradors hemsida, som du hittar här.







Asha Ali - Hurricane (release: 7/10)

Asha Alis debut växte sig väldigt stark direkt efter bara några lyssningar 2006, och den nya skivans två första singlar "The Time is Now", och "Hurricane", är båda väldigt fina. Förhoppningsvis är hela skivan lika bra, och kan då kanske verka som plåster på såren för alla de som, likt jag, kände en rätt stor besvikelse över Regina Spectors halvtråkiga platta "Far" som släpptes i Juni. Missa henne inte när hon kommer till stan den 19:e september, för att spela på klubb velvet, på v-dala nation.







Markus Krunegård - Prinsen av Peking & Lev som en gris, dö som en hund (release: 14/10)

Klart att förväntningarna är höga när hela Svenska popscenens Håkan Hellström jr. lyfter på låtburkslocket och släpper nytt, dessutom dubbelt. Den förstnämnda skivan ska, enligt pressreleasen vara en välpolerad popskiva, som Mauro Scocco låtit sitt ljus lysa över, bl.a. känns hans patenterade Sarah-sound direkt igen i första singeln "hela livet var ett disco", som redan snurrar i radion. Den andra skivan är suggestiv och progressiv. För egen del tror jag nog mest på den första. Markus Krunegård har alltid varit som bäst i de glatta småsentimentala flanger-ljudmattorna. Dessutom är "Hela livet var ett disco", en förbannat bra låt, som ger mersmak. Kolla videon till den här.

/Mattias

Playlist v. 36

På torsdag sänds terminens första release och vi på redaktionen är sjukt taggade inför detta. Sommaren har varit lång och skön. Dessutom måste jag erkänna att den för egen del har inneburit att jag legat en aning på latsidan åt, när det gäller att hålla mig uppdaterad kring det senaste sena inom musikvärlden. Nu blir det ändring på det och jag har därför som en personlig uppladdning inför mitt uppdrag som tillträdande musikredaktör ägnat eftermiddagen åt att sätta ihop en egen bäst-just-nu-lista. Listan hittar du här. Håll till godo.

/Mattias

nollnolltalet.se

En snackis just nu är musikmagasinet novells tillfälliga sajtprojekt nollnolltalet.se. Projektet går ut på att be dj:s, musikkritiker och andra kända musikpersonligheter att knåpa ihop listor över sina favoritlåtar från 00-talet. De individuella listorna har sedan sammanställts till en topp 100-lista över oo-talets bästa låtar. Listan publiceras sedan låt för låt fram till och med nyårsafton på sajten nollnolltalet.se. En som är inblandad i projektet är Fredrik Strage, som avslöjade sin egen topp 100-lista i en krönika i dagens dn. Strages lista finns så klart även som spotify-lista.

/Mattias

Willy DeVille 1953- 2009

R.I.P Willy DeVille

/Mattias

Way Out West

Topp 10 från Way Out West

1. När Dr Alban dök upp helt klädd i vitt på Robyns spelning och gjorde No Coke, den bästa Albanlåten någonsin!

2. När Amadou & Mariam spelade så sjukt glädjesmittande malipop att inte ens solen kunde låta bli att skina lite på oss som stod i ponchohavet framför scenen. Welcome to Mali!

3. När Basement Jaxx chocköppnade sin spelning med låten Good Luck

4. När Gang Gang Dance malde på med sina monotona ljudbilder på parken, sista kvällen efter midnatt. En perfekt avslutning.

5. Dead Prez

6. Mötet med Joel Alme, och att hans nya material låter så pass bra och så mycket som Bob Dylans underskattade platta Street Legal, en personlig favorit. En grym platta 2010 är kanske att vänta?

7. Grizzly Bears spelning. Skränig och konstigt. Two Weeks är i mina öron en av årets finaste poplåtar och lät även live hur bra som helst.

8. Allsången till Lakksos Västerbron ifrån öltältet, med sushin i ena handen och vinglaset i den andra

9. När Karin Dreijers trollskogsorkester Fever Ray valde att göra en, om möjligt mer suggestiv version av Stranger than Kindness, än vad Nick Cave & the bad Seeds någonsin själva lyckats få till. Låtskrivare Blixa Bargeld hade varit stolt om han stått i laserljuset från scenen, tillsammans med oss andra i publiken.

10. När Anthony Johnson förvandlad Beyoncés Crazy in Love till en tårdrypande ballad. En helfel inramning, men fortfarande otroligt vackert


... och några bottennapp

Glasvegas var mest sega och jag stannade bara kvar de första fyra låtarna. Hann ändå med att se deras bästa låt It's My Own Cheating heart... Sen blev det till att lägga benen på ryggen för att istället hinna bort till tältet där Röyksopp spelade.

Ryktet om att Håkan Hellström var hemlig artist på Kajskjul 8, på torsdagskvällen, visade sig vara falskt, då Timo Räiänen dök upp på scenen. Vi var nedstämda resten av kvällen.


/Mattias

Sonic Youth och Anna Järvinen

Lämnade för en timme sen Malmö med buss på väg österut. Igår var en grym dag med besök på Malmö konsthall, som för stunden har en utställning om Sonic Youth. Är du som jag en musiknörd, på besök i Malmö bör du göra ett besök där, så klart iförd dina bästa Dirty Boots. I sin avsaknad av helhet kändes utställningen precis lika härligt hopplöst kaotisk och ogästvänlig som bandets musik. Vid sextiden stod jag sedan i hällregn framför parkscenen på Malmö-festivalen och såg Anna Järvinen strutta runt på scenen och mysspela tillsammans med sitt mespopparband och herregud vad hennes låt "kom hem" är fantastisk, även utan Dungen och en tvärflöjt.

/Mattias