Way Out West

Topp 10 från Way Out West

1. När Dr Alban dök upp helt klädd i vitt på Robyns spelning och gjorde No Coke, den bästa Albanlåten någonsin!

2. När Amadou & Mariam spelade så sjukt glädjesmittande malipop att inte ens solen kunde låta bli att skina lite på oss som stod i ponchohavet framför scenen. Welcome to Mali!

3. När Basement Jaxx chocköppnade sin spelning med låten Good Luck

4. När Gang Gang Dance malde på med sina monotona ljudbilder på parken, sista kvällen efter midnatt. En perfekt avslutning.

5. Dead Prez

6. Mötet med Joel Alme, och att hans nya material låter så pass bra och så mycket som Bob Dylans underskattade platta Street Legal, en personlig favorit. En grym platta 2010 är kanske att vänta?

7. Grizzly Bears spelning. Skränig och konstigt. Two Weeks är i mina öron en av årets finaste poplåtar och lät även live hur bra som helst.

8. Allsången till Lakksos Västerbron ifrån öltältet, med sushin i ena handen och vinglaset i den andra

9. När Karin Dreijers trollskogsorkester Fever Ray valde att göra en, om möjligt mer suggestiv version av Stranger than Kindness, än vad Nick Cave & the bad Seeds någonsin själva lyckats få till. Låtskrivare Blixa Bargeld hade varit stolt om han stått i laserljuset från scenen, tillsammans med oss andra i publiken.

10. När Anthony Johnson förvandlad Beyoncés Crazy in Love till en tårdrypande ballad. En helfel inramning, men fortfarande otroligt vackert


... och några bottennapp

Glasvegas var mest sega och jag stannade bara kvar de första fyra låtarna. Hann ändå med att se deras bästa låt It's My Own Cheating heart... Sen blev det till att lägga benen på ryggen för att istället hinna bort till tältet där Röyksopp spelade.

Ryktet om att Håkan Hellström var hemlig artist på Kajskjul 8, på torsdagskvällen, visade sig vara falskt, då Timo Räiänen dök upp på scenen. Vi var nedstämda resten av kvällen.


/Mattias