prince- i would die 4 you.

prince har ju gjort en hel del låtar som man inte har hört eller som faller i glömska. i would die 4 you hörde jag faktiskt först i en version av space cowboy så jag blev lite förvånad när jag upptäckte att prince var först.

/emilie

toro y moi- leave everywhere.

tänk om det här ändå kunde få bli sommarplågan i år. nytt från toro y moi

/emilie

Skvaller

Ned finns en video där polsk/amerikanska Magda gör en tårta och avslöjar att hon snart släpper nytt album. Förra (She's a dancing machine) var, trots omöjliga spårtitlar, rätt kul så det här blir helt klart någonting att se fram emot för alla som gillar att se snygga ut när de dansar.

http://www.youtube.com/watch?v=W1XggKsMmHA

/Anna

något gammalt.

commodores- nightshift

/emilie

nytt från crystal castles.

här är tre låtar från crystal castles nya album "crystal castles (II)". suffocation, den första är den absolut bästa låten från hela skivan, den andra, celestica, är vad jag förstår deras första singelsläpp från nya albumet som även skulle passa bra som första låt på den blandskivan "maj 2010" och den sista låten doe deer visar på den andra änden av spektrat som crystal castles sträcker sig till, lite som yeah yeah yeahs med adhd. låtarna däremellan tenderar till att vara lite samma samma med bland annat låten baptism som osar lite av den gamla hitten "popcorn", men det är inte dåligt. fast inte jättebra heller. man kan se dom på emmabodafestivalen som jag vurmar för lite extra som i år sträcker sig mellan 29/7 - 31/7.

/emilie

Nya låtar med Bear Quartet

Jag tror grejen med Bear Quuartet är att man slutar ha ambitionen att fatta dem och snarare ser dem som en vän med social störning. Man skiter i att det är svårast i världen och gör sig omöjliga på punkter där man inte ens visste att det gick att göra sig omöjliga. Man lyssnar på deras låtar istället, en i taget och känner efter.

Ibland så får man låta någon förolämpning och elakhet passera, för inte menade de att såra någon och jaja de är som de är... Orkar man detta så kan man emellanåt få skörda de vackraste frukter av vänskap och njuta av det som som bara en riktigt nära vänskap kan ge en: oförställd lycka. Risken att bli besviken är värd det. Alla gånger, skiva efter skiva, låt efter låt.

De nya låtarna som går att tjuvlyssna på finns här: http://adrianfiles.com/thebearquartet2010/

/Anders

Musik - konservativism

I dagens DN kritiserar Fredrik Strage Polarprisets jury för valet av Björk som årets pristagare. Att låta Björk - som enligt Strage bara gjort 3 bra album - få priset kan endast ses som en gest av karaktären u-landshjälp, konstaterar han sarkastiskt. Det Strage dock missar i sammanhanget är att det är totalt ointressant hur många av Björks album som egentligen är bra. Björks storhet har aldrig bestått i att släppa ett habilt album vart annat år, utan i hennes säregna uttryck. Där 10 000 artister idag samtidigt försöker låta avant garde och därigenom likadant, är Björk ett skönt levande exempel på att det fortfarande finns artister som inte bara odlar sin originalitet framför spegeln. När du hör en Björklåt tar det ungefär 20 sekunder att inse vem det är som ligger bakom den, beroende på det egna uttrycket som i Björks fall går mycket djupare än att bara beröra själva produktionen

Ungefär likadant är det ställt med den svenska nationalskalderna Bob hunds alster. Öberg och hans vänner återvände som bekant som hundar för ungefär ett år sedan nu, för att först tas emot med viss skepcis. Skivan har därefter växt på sig ordentligt och vunnit större respekt - inte minst hos mig själv. Nu släpper bandet nytt igen - en 4-spårs EP, som innehåller den här fina biten. Festen är över är en klassisk Bob Hund-låt, ett band som aldrig gett upp sin egen integritet och som samtidigt aldrig har släppt ett enda dåligt album. Respekt åt dom och grattis till polarpriset Björk!

/Mattias

Ett samtal med Nico Muhly

Kompositören Nico Muhly besökte tillsammans med artisterna Ben Frost och Valgeir Sigurdsson Uppsala 8/5. Det var skivbolaget Bedroom community som gjorde ett stopp på sin Whale watching tour för att framföra unika samarbeten mellan de tre artisterna och övrig ensamble (innehållande bland andra Helgi Rafn Jonsson). Spelningen fyllde inte UKKs sal C, men var oerhört minnesvärd och väl genomförd.

Nico Muhly har gett ut två skivor på egen hand: Speaks Volumes och Mothertongue. Skivor som präglas av leklust och en skamlös flirt med såväl konstmusik som samtida popmusik. Skivorna har gästats av bland andra Antony Hegarty.

Nico Muhly ligger annars bakom arrangemangen på Jónsis debutsoloplatta "Go" samt enskilda spår på Grizzly Bears Veckatimeedt och Bonnie Prince Billys "Letting go".
Muhly ligger även bakom musiken till filmen "the reader" och har nyligen skrivit klart en opera.

Nico Muhly är sannerligen en aktiv kompositör, något som märks i hans personlighet. Han erkänner gärna att han arbetar "aaall the time"och när vi träffades för en intervju så har Muhly svårt att sitta still. Han fipplar och tricksar med saker som finns till hands, råkar slå ned inspelningsutrustningen vid ett tillfälle, pratar snabbt. Han har en åsikt om allt och är alldeles, alldeles älskvärd. Lyssna själv.

Muhly mixdown by Release

Playlist v.18 för sent

Något för alla att underhålla sig med i väntan på morgondagens självklara radiohighligh - Release. Hinner inte skriva så värst mycket mer just nu, mer än att fantastiska fantastiska Lemonworld är med på listan, som du hittar här. För den som istället föredrar att samla alla vårens listor i en enda och som därigenom även forsättningsvis garanterar sig själv en sjukligt uppdaterad koll, hittar en sådan här. Glöm dessutom för allt i världen och din mammas skull inte bort att lyssna på Release varje Torsdag 18.30-20.00 på Studentradion FM 98,9 eller www.studentradion.com.

/Mattias

Release på Kristi himmelsfärds dag

Det är måhända röd dag, men redaktionens kärlek till musik tar inte semester. Därför spelar vi sprillans ny musik precis som vanligt, Torsdag 13/5 18.30, eller när du vill på www.studentradion.com.

För mig personligen har veckan varit spännande i musikhänseende. Jag har både var bisittare när Mattias från Releaseredaktionen intervjuade Per Sinding-Larsen, och frågeställare när jag träffade Nico Muhly för ett samtal i lördags. Nico Muhly var i sällskap med Ben Frost, Valgeir Sigurðsson och orkester på besök i Uppsala med sin "Whale watching tour". Konserten var något långt utöver det vanliga, så bra så att det inte spelade någon som helst roll att Radio dept. stod på en annan scen i stan samtidigt.

Inför intervjun så var jag tämligen nervös. Inte bara för att jag skulle göra intervjun på engelska utan också på grund av det märkliga villkor som Nico Muhly satt upp för intervjun: Han ville se ett fotografi av mig. Jag frågade Per Sinding-Larsen om detta var vanligt bland artister som skall intervjuas. Per Sinding-Larsens svar, och då ska vi komma ihåg att han intervjuat tusentals, var att han aldrig varit med om detta. Jag anlände till UKK där intervjun skulle äga rum. jag placerades i logen och där fick jag vänta...och vänta...

Hur blev intervjun? Lyssna på torsdag.

/Anders Jansson

Playlist v. 17

Söndag igen, jättemycket söndag, efter det i Uppsala hysteriska valborgsfirandet. Om ni liksom jag finner tanken på ny vecka lite extra motig just ikväll, kan jag kanske få erbjuda en ovanligt lättillgänglig lista låtar som plåster på såren, alla platsande i den mest slölyssnande bloggmedvetnas ångestfyllt rastlösa söndagstillvaro? Johnossi knackar igång det hela med sin Manic Street Preachers - poserande refrängrock. Alla som känner mig vet att jag avskyr Manic Street Preachers ofattbart sega skittråkiga musik och höjer kanske därför lite förvånat på ögonbrynen när jag använder dom som referens i samband med ett positivt omdöme. För att göra ett långt försvarstal kort vill jag därför bara påpeka att Johnossi till skillnad från nyss nämnda föregångsgestalter väljer att bespara oss den tjocka mattan av onödig produktions-soppa som dessa mosspopare så beklagerligt älskar sönder sig själva i. Detta faktum gör istället att Dead End faktiskt förblir en kraftfull poplåt i sin enkla råhet. Mer svenskt dyker senare upp i Familjens Mitt bästa från kommande skivan Mänskligheten. Återstår att se vad klubb-kidsen tycker om den, kan tänka mig att en och annan kommer ha problem med housepopfrosseriet (se nu bara till att lyssna själv och avgör vad du tycker innan du lyssnar på dom, tro mig, klubbkids har haft fel förr - läs oftast). Annat som märks på listan är nytt från Magic Numbers, Two Door Cinema Club, Nicki Minaj och Dolorean, bland mycket annat. Upptäck själv, listan hittar du här. Om du istället vill ha alla listor från hela våren samlade i en enda som sedan uppdateras varje vecka med senaste veckans lista hittar du en sådan här.

/Mattias