Det är lätt att avfärda Foster the peoples musik som ytlig bara för att den är kommersiellt
gångbar och har slagit relativt brett, men det är en tråkig (och väldigt vanlig) förenkling. Det man vinner i bredd behöver man inte nödvändigtvis förlora i djup. Och bara för att ingen i bandet verkar vara döende eller inne i en djup depression så betyder det inte att ingen av dem har något att säga, och framförallt säger det absolut ingenting om låtarnas kvalité.
Gårdagens spelning på Debaser Medis var verkligen ett perfekt opretentiöst lyckopiller!
Bandet hade kul, publiken hade kul, och låtarna är som bekant nästan outhärdligt catchy
Kvällens bästa var en förlängd version av 'Pumped up kicks', och varför resten av låtarna knappt tilläts några avsteg från skivan är lite av ett mysterium.
Foster the people må kanske inte vara det coolaste (detta baserar jag främst på sångarens rätt nördiga dansande) bandet som kommit ur LA's musikscen de senaste åren men dom är utan
tvekan ett av de charmigaste. Och deras låtar sätter sig på hjärnan fortare än man hinner
säga 'refräng'.
Hannah
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar